I am ecumenical in spirit, not in structure!


The latest article in the Christian Daily on Livets Ord addresses the ecumenical endeavors of the movement, in the same newspaper we read “How three can become one”… (this sounds very Biblical: Three in One!”) where a process is started to unite the Mission-, the Baptist and Methodist churches into one denomination.

There is so much to say about being ecumenical, about Christian unity and about the importance to recognize and respect one another. I come from a non-Bible-believing Catholic background where “Church” was part of the cultural life of people living in the Southern part of Holland. In our village and in most of the Southern part of Holland in those days (the 70ties) Catholicism had a cultural rather then a spiritual impact on the society and the people. Under my upbringing I did not know even ONE true believer among the thousands of people I knew. Later on as I had become a Christian through the Jesus People Movement I met a few true believers; they believed in Christ as their Savior and Lord and in the Bible as their authority. Actually some of them were nuns who would come by taxi to a bible study which I held shortly after my conversion, another believer was the responsible priest in the St. Jan cathedral in ‘s-Hertogenbosch who became a close friend to my wife and me. (He, together with an older evangelist performed our wedding ceremony in the chapel of the hospital where I was working as a nurse at the time).

As the articles show and as we all know there is a movement towards ecumenism in our nation, the Jesusmanifestation was a fruit of that.

Ecumenical, according to Merriam Webster Dictionary means: representing the whole of a body of churches b: promoting or tending toward worldwide Christian unity or cooperation.

However, I need to say that I am not only undivided positive towards this. I identify myself as: “ecumenical in spirit, but not in structure”. With structure I mean the banding of different faiths with different doctrinal statements of truth in form of an organization. I do not believe in that at all, there is a valid reason for organizational separation. I see also an endangering of the absolutes of Scripture. We cannot accommodate everyone and everything. I am totally convinced that Christians who want to accommodate in such ways will soon abandon their beliefs for the sake of unity. Unity is never worth the sacrifice of the authenticity of Scripture! That, in short is my view about structural ecumenism.

In regards to being ecumenical in spirit, I believe that although we are separated denominationally, that there is in fact a “true church” which unites all true believers: Those who have been justified by grace through faith in Jesus Christ, regardless of denominational belonging are already one in Christ and are part of the true Church which is hidden to the human eye.

True Christian believers are always united spiritually as brothers and sisters in Christ despite their denominational belonging or identity. But I do not believe that this will ever express itself in structure here on earth. Because of humankind’s falleness I believe that the true kind of unification will take place as Christ will return to meet His bride (the Church).

I believe strongly in the slogan of the Moravian movement which says:”In essential beliefs we have unity. In non-essential beliefs we have diversity. In all our beliefs we show charity.” This slogan has been my motto since I read about this grant movement, it has permeated the way I think and live and has found its place even in the church where I am pastor. I believe we should work together when possible, but there will continue to be a structural separation because we cannot compromise Truth and accept different doctrines simply in order to have some kind of organizational sameness.

So, I will remain “ecumenical in spirit, but not in structure”.

That’s the Way I see it!

John

Advertisements

3 responses to “I am ecumenical in spirit, not in structure!

  1. När man tar del av DAGENS ”granskning” av Livets Ord, så uppstår den fråga som alla egentligen grunnar på. Har Ekman ändrat sig, från den villolärare och förmedlare av villolära som han tidigare varit?

    Läser man hans svar och kommentarer i artiklarna, så kan man bara gripas av en enda stor beundran, men med förskräckelse över, hur denne man, kan så vända orden i en manipuleringskonst utan motstycke.

    Han lyckas med att sopa allt och alla förförelser, falska läror, falskt i tro, lära liv och utövning, all splittring, allt av skadade människor i spåren av hans framfart, under mattan. Som att det handlade om ngn annan än honom, som åstadkommit allt detta av förförelse.

    Han lyckas med att få det att framstå, som att han aldrig ändrat sig, behålla förförelserna och ändå framstå, som att han nu är ”rumsren” och att det skett en så stor förändring.

    OCH MÄNNISKOR GÅR PÅ DET!

    Angående katolicismen, så ”kryper han nu bara undan”, kring vad katolicismen egentligen står för. Han ser sin chans att få ”en större estrad” att glänsa på. Då börjar han bejaka påven, Mariadogmerna och KK:s förvridna sakramentlära, bejaka spiritism och ockultism i katolicismens spår. Ngt som han tidigare reagareade emot.

    Vad är det med de kristna ledarna och de kristna forumen som t.ex. DAGEN, att man låter sig manipuleras på detta sätt, av en uppenbar villolärare?

    Och denne villolärare ska nu åter igen få inta podiet på Nyhemsveckan. Inte undra på att Pingst. alltmer börjar komma snett, när man på sin största konferens tillåter en så uppenbar villolärare framträda. Ur led är tiden på den andliga arenan.

    Men det är ju samtidigt ngt som Jesus och Bibeln varit klar över, att “förförelsen måste komma” och att ett avfall ska manifesteras i ändtiden, där “fienden ska bedra jämväl de utvalda genom tecken och under”.

    Men det är tråkigt att Pingst. nu ska bidra till detta avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

    Hur kan det komma sig att kristna ledare inte inser, att vad Ekman och trosförkunnelsen egentligen står för är villolära?

    Hur kan det komma sig att man inte inser att katolicismen idag utgörs av villolära?

    Hur kan det komma sig att kristna ledare idag inte inser varför katolicismen och trosförkunnelsen idag möts på den andliga arenan?

    Inser man inte att det är i den antikristliga tron på och bekännelsen av Jesus som man möts!!??

    Var är då andebedömningens gåva idag hos de kristna ledarna, om man inte känner igen antikrists ande i de lärossystem och den ”frukt”, som katolicismen och trosförkunnelsen ”andas”?

    Inser man inte att man därmed är på väg att förbereda antikrists inträde på arenan? Och det under så vällovliga ord som “vara ett så världen kan tro” och tillsammans “vinna världen för Kristus” och “bejaka alla andra i Kristi kropp och Guds familj”.

    Men i detta förberedande av antikrists inträde på arenan, är detta bara “smörande ord”, som egentligen i “ljusets gestalt” (fiendens specialitet), ska bedra människors sinnen och hjärtan inför det sanna evangeliet krin vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi perosns kropp och blod på korset.

    Sätter in en insändare från DAGEN av Mats Olofsson, som jag tycker är tänkvärd:

    Nyhemsveckan- en ny plattform för trosrörelsen

    När man läser mötesprogrammet för årets Nyhemsvecka får man lätt intrycket att Livets ords ledare även blivit ledare för pingströrelsen i Sverige. Livets ord har ju genom åren, trots allt profeterande om motsatsen, inte lyckats bli en framgångsrik församlingsrörelse i Sverige. Kan strategin då vara att i stället öka inflytandet hos andra?

    Är det detta som är den egentliga drivkraften, medvetet eller omedvetet, bortom allt prat om enhet?Grunden för trosrörelsen är gnostisk. Att “människan är en ande som har en själ och bor i en kropp”. Hur företrädare än försöker bortförklara detta faktum kvarstår det likväl.

    Teologin är helt emot Guds ord och har gett upphov till falsk förkunnelse på en rad områden. Med en biblisk prövning är det inte svårt att se att trosrörelsen inte stämmer med Guds ord och evangeliet. Att pingströrelsen i Sverige nu verkar vilja sopa allt detta under mattan förändrar inget.

    Jag menar att så länge trosrörelsen inte avsäger sig helt från de irrläror och villoandar de tagit in i sin lära och förkunnelse kan det aldrig bli någon Guds välsignelse av en krystat framkallad enhet.

    Enheten finns ju redan i Jesus Kristus.Om Livets ord verkligen menar allvar med enhet och försoning, varför kan de då inte be om förlåtelse?

    Bara för att tiden går blir en falsk förkunnelse inte sann. Att älska sanningen förblir livsviktigt ju närmare vi kommer den sista tiden. Herren Jesus Kristus varnade gång på gång för falska profeter och falska väckelser före sin återkomst: “Se till att ingen bedrar er” (Matt 24:4).Gåvan att skilja mellan andar behövs mer än någonsin. Var finns de kristna ledare med den gåvan i dag?

    Mats Olofsson Spånga

  2. I was in Sint Jaan’s in s’Hertogenbosch one time, on the way from Zwolle to Maastricht then on to France…

  3. Pingback: Secularization revisited - the Swedish perspective « Synergetics

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s